Min vän finns i himlen nu

Nu är du borta och det är så tomt. Jag har inte kunnat, velat orkat sörja dig ännu. Först tyckte jag det gick riktigt bra, försökte att inte tänka på det, motade bort alla tankar och alla tårar. Men nu två månader senare kan jag knappt se en bild på dig utan att gråten svider bakom ögonen och det blir en klump i halsen.
Det jobbigaste är när jag tänker på din varma andedräkt och dina tunga andetag, din mjuka vita mule och dina isblå ögon. Då saknar jag dig så det det hugger i hjärtat. Aldrig kommer du tillbaka!
Jag trodde du skulle bli gammal och grå att vi skulle bli gamla tillsammans och få många fina minnen ihop. Men nu blev det tyvärr inte så.
Det gick inte att laga dig, hur mycket jag än försökte. Älskade vän.
Tårar på kinden, sorg i hjärtat och saknad i själen.
Hoppas du har det bättre nu och att jag kommer kunna lägga allt bakom mig och minnas alla fina stunder.

sov gott, marrisen