sista semesterdagen..

idag har jag tillbringat dagen i en brasse stol brevid crossbanan. Jag följde med Johan eftersom de skulle iväg och åka en sväng, och istället för att sitta hemma å glo och oroa mig, som jag gjort de senaste dagarna så bestämde jag mig för att följa med. Dagen började inte så bra, eftersom vi blev väckta av Johans mobil som ringde innan 07.00 imorse, jag hade beställt sovmorgon! Men det var ju bara att pallra sig upp och äta frukost.
Vi tog oss iväg vid 10 tiden och drevern ebba fick följa med som sällskap.
Sedan satt vi på första parkett och läste aftonbladet och solade, gnagde i oss en baguette och drack läsk. Inte helt fel ändå.
Men väl hemma kunde jag konstatera att jag ser ut som en gammal alkis, eller möjligen rudolf med ruda mulen, jag har bränt upp pannan och snoken rätt så ordentligt, men det ska väl synas att man har haft semester!? Dessutom kanske man har lyckats utplåna en och annan pormask, haha!
Jaha sen då, Johan skurade sin kära ägodel (motorcykeln) en timme, jag höll på att få ett nervöst sammanbrott! eftersom att sådant gör mig så nervös, det ingick inte i min planering! så jag tog bilen ner till Johans mormor och morfar och han fick gå.
Väl hemma igen lagade vi mat och åkte ut till stallet. Jag hade kommit med den geniala iden att vi skulle gå kraftledningsgatan upp till vägen och sedan gå bruksleden tillbaka till stallet, för att jag ville hitta en fin stig upp till vägen.
När vi hade gått kanske 200m tyckte jag att vi borde vara framme snart!, jo tjena.. det var 1 km kvar och det var bara första biten som var fin och jag var väldigt positivt inställd, pladdrade på -här var det riktigt fin skog, -här kan det nog bli lite svårt att komma fram, men bara man röjjer undan lite så går det nog bra! glad i hågen, fick jag sakta inse att det nog inte går att ta sig upp till vägen via kraftledningsgatan, utan att man nog måste gå genom skogen, annars får man göra en slinga som sedan vänder tillbaka. Över stock och sten, genom snår och sly, den där kilometern kändes som 5 km innan vi äntligen kom fram. Och jag hade inbillat mig att det inte alls var långt och att man såg vägen, från den andra vägen.. så fel man kan ha! men det blev en redig promenad men det är helt olidligt med myggor och flugor, jag längtar faktiskt till hösten när det blir så mycket kryp.

Marre fick bara gå in och vila idag, det går inte vara ute när det är så här, i så fall ska man rida mitt på dagen eller efter lunch nån gång.
Jaja, vi ska försöka ta en tur imorgon, nu ska jag lägga mig på spikmattan och vila en stund, de är så skönt!

Ha det bra, kramis

Hoppas det går bra på jobbbet imorrn!!! :)